Trötta

Imorse så struntade jag i att ställa klockan eftersom jag har en egen lite väckarklocka bredvid mig i sängen.. Men hon sov längre än vanligt, så det blev lite stressigt på väg ut till flygplatsen.

Tänk vad olika människor är.. Många kom fram och berömde mig för att flyga ensam med både Juni och Tindra, plus skötväska, påse med Junis mat och hundbur. När man ser allt så förstår man inte hur det ska gå, men det går! Och det finns många hjälpsamma personer. Förra gången jag flög så fick en ung kille som jobbade i gaten hålla Juni när jag skulle gå på toaletten. Idag var det en snäll tant som erbjöd sig. Man får inte heller vara rädd att be om hjälp.

Idag när vi skulle gå på flyget på Arlanda så frågade jag tanten i gaten om det fanns någon som kunde hjälpa mig att bära ombord allt (Juni sov så det var inte så lätt). Då fick jag ett väldigt argt svar att dom minsann INTE hade försäkringar som täckte att hjälpa till att bära varken barn eller väskor... Hon frågade mig också om jag kanske hade hört talas om babybjörn.. Och dumförklarade mig för att jag reste ensam med både hund och barn.. Men vad ska man göra då?!
En snäll tjej hörde vårt samtal och hjälpte mig tack och lov.

Det var så skönt att landa på Landvetter och pussa på min älskling.

Tyvärr så kom vagnen bort, dom skulle skicka den till oss med taxi men än har den inte kommit.. Hoppas den kommer imorgon annars blir det svårt med våra dagliga prommisar. Bugaboon har ju ingen åkpåse, och min sköna Peakjacka låg också i vagnen..



Juni somnade i bilen på väg till Borås, mitt under matningen haha.



Min fina present från Anna hänger i vrdagsrummet.