Min mamma hade en väldigt jobbig förlossning med mig, det var precis att jag överlevde. Likadant var det när hon föddes... Troligtvis har hon för trångt bäcken. Under hela min uppväxt har jag varit livrädd för den dagen då jag skulle få barn, och kanske måsta gå igenom det min mamma gjorde. Det är en av anledningarna till att jag valde snitt.
Den andra är att eftersom Erik spelar ishockey, och säsongen började några dagar innan Juni var beräknad, så var jag såklart rädd att han skulle befinna sig i t.ex Mora på match när jag skulle föda... Jag har ju ingen annan i min familj nära eftersom jag kommer från Sundsvall... Så tanken på att ligga ensam på förlossningen var inte heller så kul.
Den tredje anledningen är ingenting jag vill skriva om här i bloggen!
Så därför fick jag först prata med en auroa-barnmorska, och sedan med en läkare som beviljade snittet. Jag hade nog tur som träffade "rätt" läkare. Hon förstod mig.
Ett tag velade jag mycket om hur jag skulle göra, jag ville ju göra det bästa för Juni. Och det tror jag att jag gjorde! Hon mådde jättebra efter snittet, och fick ligga på mitt bröst direkt efter att hon kommit ut. Medan läkaren sydde ihop mig.
Hade jag fått mäta mitt bäcken innan och sett att jag inte varit för trång så hade jag nog försökt föda vanligt. Men när man är gravid så vill dom inte göra det, då det inte är bra för barnet.
Nu ringde min barnmorska igår och berättade att jag skulle få en tid till sjukhuset för att göra en sån röntgen. Så det känns jättebra, att få veta om kroppen klarar en vanlig förlossning eller inte.
Hur som helst så är jag jätteglad och nöjd med min förlossning med Juni!
Två ärr på magen, ett blindtarmsärr och ett Juniärr. Det är så tunt och fint, och jag är faktiskt stolt över det!!
Det är väll konstigt att man måste förklara sig bara för man valt en annan typ av förlossning än det som i normen anses normalt. Bra att du fått en rötgen med tanke på att det är väldigt ärftligt...kan ju vara bra att veta om Juni ligger i riskzonen! /Lina
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFör mig blev det oxå snitt, men akut båda gångerna. Lustigt att de säger att man inte ärver förlossningen efter sin mamma. (fast jag tror ändå att det är så) Men jag fastnade, så de fick dra ut mig.. Samma hände min lillasyster när hon skulle föda sitt barn. Så när det var min tur, efter 3 dygn kom inte min son "ner" heller utan han blev dålig och det blev akut snitt.. (Det blev tyvärr ingen positiv upplevelse.) Men andra gången blev det ;-) Jag tycker oxå du ska vara stolt, du har ju fått världens finaste bebis. Spelar väl ingen roll hur de kommer ut, bara att de gör det :-)
SvaraRadera